The World, from my perspective

Stoicismen - det kan ju vara något! I ljuset av klimatkrisen är stoikernas enkelhetsträning heller inte ointressant – särskilt om dagens rika, vars livsstil snabbt ger ringar på vattnet, skulle ägna den samma intresse som Seneca. Stoikerna ansåg att det finns ett enklare sätt att bli rik än att tjäna mer pengar: ”Rikedom består inte av att ha fantastiska ägodelar, utan i att ha få begär”, skrev Epiktetos. Stoikernas ”tuffhetsträning” är kanske en förenklad tillämpning av stoicismens tankesystem. Men i omställningen till ett fossilfritt samhälle kan den lyfta en aspekt av konsumtionssamhället som sällan nämns i klimatdebatten: vårt begär efter bekvämlighet. Luftkonditionering är till exempel en snabbt ökande källa till koldioxidutsläpp:   ju varmare världen blir, desto mer ökar användningen av ac . I Sverige är det snarare uppvärmningen av våra hem som skapar motsvarande utsläpp.  Men även här missbrukar vi komfort som om det vore en drog. Samma bekvämlighetsbegär får oss a

En bra artikel om vad som kan komma skall... om vi bara tänker om ”In this, we face either the greatest threat of our time, or the greatest opportunity: the mother of all economic dislocations is bearing down on us, and in its wake, we will reinvent everything or we will be left with nothing. The more we do now to get ahead of this curve, the easier it will be, but make no mistake: it’s coming.” Från The Solutions Journal

Om man jobbar inom Järfälla Kommun, så ska man gå en grundläggande onlinekurs om hållbarhet och klimatet (smart!). Denna kurs går igenom allt från fossilfri energi, till transporter, byggande och mat. Mycket fokus på kommunens arbete, men även lite grann om ens egna fotavtryck. Klockrent! Jag tycker verkligen att alla arbetsgivare borde ha något liknande. För en sak är säker; klimatförändringarna drabbar oss alla, oberoende av inkomst, bostad, eller ålder. Men jag vill verkligen också dela med mig av det sista som stod: "Att förändra sin livsstil är ingenting som går på en dag. Men kom ihåg att alla förändringar – små som stora – räknas och har betydelse! För som vi har sett är det ju otroligt viktigt att vi försöker tänka och handla miljösmart. Vi måste vända utvecklingen och styra om till ett hållbart samhälle, nu på en gång! Fortsätter vi i gamla hjulspår skjuter vi bara allting framför oss – och det blir våra barn och barnbarn som får betala räkningen. Vilken so

(Inser efter förra inlägget, att jag ju självklart måste skriva detta inlägget också :-)) Innan jag kommer till årets i min mening bästa poddavsnitt, måste jag börja med förra årets bästa. Med bästa i den mening att den gett mig mest att fundera på och som jag själv mest tipsat om. Podden är Magnus Carlssons (han från Weeping Willows) Sommar i P1 . Och den handlar om följande: “Magnus Carlson ringer upp forskaren Elin Röös, metrologen och naturskadespecialisten Pär Holmgren, debattören och ordförande i företagsforumet Circular Sweden: Anders Wijkman och flera andra för att få svar på hur vi kan göra för att lösa de problem som hotar miljön. Svaren han får handlar om både vad man som enskild kan göra i det lilla, och hur man kan göra för att påverka beslutsfattare i de stora frågorna .” Har du inte hört det; gör det omgående. Men då till årets poddavsnitt, som delvis är i samma tema, men ändå inte. P3 Dystopia har många riktigt bra (och läskiga) avsnitt, men det

Har vi glömt bort tystnaden? Vi tillbringar mer och mer tid med ljud omkring oss; från bilstereon, radion, telefonen, tv.n, eller ljudanläggningen där vi än befinner oss. Vi rör oss från en ljudmiljö, till en annan, där de flesta av oss (jag själv inkluderad) sedan sätter i hörlurar när vi är mellan två ställen för att ytterligare ta till oss ljud. Är vi sedan hemma, så har vi bakgrundsmusik eller TV.n igång. Och på pendeln/bussen har vi alla i lurar för att kunna smita in i vår egna skapade ljudbubbla. Gör vi detta för att slippa bli störda? För att hinna lyssna på just den där saken? Eller är det för att fly undan tystnaden? Jag känner mig lika skyldig till detta som alla oss andra, då min ursprungsidé med det här inlägget var att tipsa om mina favoritpoddar. Förr fick man tystnaden (eller naturens ljud) på köpet, då man inte kunde bära en egen ljudanläggning med sig (kanske var det därför diktsamlingar var vanligare då? Då kunde man stanna till en stund, läs

Fick svar från kommunen på mitt sura mail gällande lövblåsare. Och var nöjd med det. Först det här: Hej Tack för alla synpunkter, det är väldigt nyttigt att få se och höra hur utomstående upplever situationen. Vi har löpande dialoger med entreprenören men går inte och mäter tex buller. Det är ett återkommande arbete som sker under begränsad tid och tillvägagångssättet (med lövblåsare) är det som vi alltid gjort oavsett entreprenör.  Vi har inför detta år satt upp lappar på skolgårdarna så att alla vet att det kan ske och på så sätt upplysa även tredje man.  Det är ju samma arbete som utförs varje år vid denna period. Jag svarade då (efter några dagar) såhär: Hej, Gällande mina tidigare kommentarer om lövblåsare, så ser jag hör att Tyskland ämnar förbjuda dem av diverse anledningar.  Kan vara värt att ha i åtanke för framtiden.  Bifogar en länk där det står om det https://www.natursidan.se/ nyheter/tyskland-avrader-fran- lovblasare-inte-bra-f

Jag såg just en väldigt bra film om klimatförändringarna med utgångspunkt i Arktis (och Svalbard), som jag verkligen vill rekommendera. Den är bara 20 minuter om det som händer på vår jord och vad som redan hänt uppe i norr - där förändringarna är större än här. Filmen heter  Arctic Awakening  och hittas på länken. Men det var två saker som sas i filmen som fick mig att verkligen reagera. Dels "We're moving towards a better society, with a better future, with a better life together." Och "Redefine the definition of success." För i dessa två meningar har vi hela grunden till omställningen. För det handlar inte om att försaka saker, späka sig och att att äta barkbröd och kokt livrem (som de fick göra i något avsnitt av Historieätarna). Utan det handlar om att skapa en gemensam hållbar framtid, som inte utarmar vare sig oss själva eller vår planet. Och hur gör vi det då? Och hinner vi? På den första frågan svarar jag - det återstår att se. Men