Vi lämnade in bilen efter sommaren. Hade egentligen inget val, då leasingperioden löpte ut samtidigt som jag gick på ett års tjänstledighet. Men faktum kvarstår att vi nu, med två barn, villa och en dement mamma på Löwenströmska i Upplands Väsby, inte har någon bil att fixa alla bestyr med.
Hur har det gått då?
Vardagsbestyren har gått över förväntan! Inte minst då vi bytt bilen mot en eldriven lastcykel (en Babboe Curve) som funkar superbra till jobbpending, skjutsning, mathandling och det mesta övriga som sker inom kommunen. Sen att jag bytt den dagliga pendlingen in till stan (visserligen med tåg) till en kvarts hojande till Jakobsberg har bara ytterligare gett oss en skjuts, då man nu får en halvtimmes vardagsmotion på köpet.
Men allt det andra då?
Med dagen idag som exempel, så åkte jag själv för att besöka mamma och fick då ta pendeln in, sedan ut, och slutligen en buss (samma sak på vägen hem). Resandet tog mig knappt 1,5 timmar enkel väg, i motsats till dryga 30 om jag åkt med bil. På vägen hem passade sedan inte riktigt busstiderna, så jag fick gå några hållplatser innan bussen kom ikapp mig. Slutligen åkte jag hem via stan och passade på att äta lunch vid Odenplan.
Jag kan då antingen se det som att jag förlorat knappt två timmar (diffen mellan bil och kollektivt) på att åka kollektivt, eller som att jag fått drygt tre timmar (inklusive lunchen) till skänks att bara vara, hinna lyssna på poddar, läsa lite och slappna av. Och medans jag besökt mamma har Hanna tagit killarna på lådcykeln hem till sin mamma i Jakan på besök.
Gissa hur jag väljer att se det?
För det är detta som känns som den stora omställningen. Allas vår skeva uppfattning av allt vi ska hinna med och hur lite tid saker får ta.
Nu har jag lagt en halv dag på att besöka min mamma, men har samtidigt fått en massa tid för mig själv.
Samtidigt har Hanna och killarna fått möjligheten att besöka (killarnas) mormor och fått hänga där.
Hade detta varit i våras, så hade jag nog först åkt till mamma på morgonen (med bilen) med ena killen (dittvingad), varpå vi stressat hem för att hämta upp Hanna och andra killen och sedan åkt till mormor.
Spontant - en mycket stressigare dag.
För det jag fiskar efter är att saker måste få ta tid.
I boken “Ut ur Ekorrhjulet” (rekommenderas!) skriver författarna att de försöker planera in bara en aktivitet per ledig dag. Så att de verkligen hinner njuta av den, istället för att hela tiden mentalt befinna sig på väg till nästa sak.
Jag skriver under på det.
Sen att själva privatbilismen som fenomen är väldigt spännande och verkligen tål att ifrågasättas, det får tas i ett senare inlägg.
Comments