I dagens samhälle lyfts valfriheten till fullständig maxim; får du inte välja fritt så är något fel. Detta gäller i sin tur alla livets aspekter; från vilken förskola, skola och utbildning du vill ha som barn, till var och hur du vill bo, vem du (eventuellt) vill dela ditt liv med, vad du vill jobba med och hur du vill tillbringa din pension.
Utöver dessa större val ska vi även välja mellan olika abonnemang och hur vi hanterar återkommande kostnader. Dessa sträcker sig från mer obligatoriska sådana som lån, försäkringar, internet, boendekostnad, telefon och tv. Till mer frivilliga som hemstädning, kläder, smink, rakblad, kalsonger, dataspel och vidare, beroende på det egna hushållets intressen.
Har vi barn ska deras önskningar helst uppfyllas; gällande allt från antalet skärmar, begränsningar i skärmtid, läxläsning, studiehjälp, olika fritidsaktiviteter, osv.
Sedan ska vi hantera alla vardagsköp, och ta ansvar för dem. Köper vi alltid ”bra miljöval” och Eko? Ska barnen ha en plastfri uppväxt? Tänker vi på att inte köpa kläder som tillverkats under dåliga förhållanden? Osv.
Utöver detta ska hantera de egna relationerna, träffa våra åldrade föräldrar, och helst hinna med att uppfylla alla de egna drömmarna och den målbild vi satt för den personliga utvecklingens resa vi alla är på. Förutom att hinna göra en budget, planera in den perfekta familjesemestern, fundera på renoveringen av taket, välja rätt hemtjänst till mamma, sova åtta timmar varje natt, laga varje måltid från grunden, se över barnens läxor, träna flera dagar i veckan, vara romantisk med sin partner, hinna se alla tv-serier, helst ha en hobby…
Vem hinner allt detta?
Såklart ingen, men för att vara en bra samhällsmedborgare
ska vi idag göra det. Och att välja bort något ger en molande känsla i magen om
att man borde. För visst klarar alla andra av det? Det är i alla fall känslan
man får. Och misslyckas någon känd med någon del, går mediedrevet igång direkt.
Det finns inget utrymme för något annat än perfektion.
Studier visar samtidigt att vi i västvärlden mår allt sämre.
Vi rör oss mindre, äter sämre mat, blir fetare och är allt mer stressade. Det
finns även data på att c.a 10% av Sveriges befolkning går på antidepressiva
medel. För att exemplifiera med lärare, så har deras sjukskrivningstal ökat med
70% sen 2010 – och det innan Covid.
gör andra val, få
andra resultat.
Det är baksidan med valfriheten. Valet att inte välja kostar
för mycket, när allt läggs på individen.
De flesta av de val vi påtvingas idag borde dessutom ofta vara
helt onödiga. Men kan ha väldigt stora konsekvenser för individen.
Står valet mellan Heinz och Felix ketchup, bryr sig inte många (förutom kanske aktieägarna) om vad jag väljer. Och konsekvenserna är i värsta fall att jag nästa gång väljer ett annat märke som faller mig bättre i smaken – utifrån mina egna preferenser. Likaså bör det, utöver de egna preferenserna, inte spela någon större roll vilken cykel jag har, vilken pizza jag äter, vilka kläder jag har på mig, eller vilken film jag ser på bio eller TV.
Exemplen på valen ovan är fria, enkla, och jag som individ bör kunna lita på att jag inte blir lurad. Så länge som jag håller mig till välkända, officiella handelskanaler som tex H&M, ELON, den lokala pizzerian, eller SF.
Företag är fria att utveckla och konkurrera gällande dessa produkter, inom de ramar som samhället satt. Det ska tex inte finnas råtta i pizzan, man ska inte riskera dövhet på bio, och kläderna ska hålla för mer än tre tvättar.
Sedan har vi de val som på ytan är liknande, men egentligen
inte är det.
Elavtal måste varje hushåll i Sverige ha. Dessa delas upp på en del som är leveransen, och en annan del som är strömmen i uttaget. Väljer jag inte aktivt något, så får jag ett ”anvisat avtal”. Ett abonnemang som genomgående är mycket dyrare än något annat alternativ, i snitt 35–40% över marknadspriset. I dagsläget är det 800 tusen hushåll som inte gjort ett val, vilket är ungefär 15% av alla svenska hushåll.
Bolån har de flesta som bor i egen bostadsrätt eller villa. Många tar detta lån av sin vanliga bank. Förhandlar du inte om räntan får du listräntan, vilken är 0,5–1% högre än snitträntan. Dessutom läggs snitträntan oftast in som en temporär rabatt, som regelbundet måste omförhandlas.
Numera ska alla i familjen ha en egen telefon med tillhörande abonnemang. Detta knyts ibland även till hushållets internet och tv-utbud. Även här är det vanligt med introduktionserbjudanden om gratis eller prissänkta månader, varefter priset sedan höjs. Utöver det är det inte ovanligt med årliga prishöjningar; höjningar som allt som oftast kan blir rejäla sänkningar om man själv kontaktar företaget och hotar med uppsägning.
Sådana lockmånader och abonnemang är vanligt oberoende av vad abonnemanget innehåller – från tidningar, till rakhyvlar - men innebär oftast att du själv aktivt måste avsluta innan ett visst datum för att inte behöva betala.
En person som då inte har aktiv kontroll på sin ekonomi, kan vara tvungen att betala väldigt mycket mer – för exakt samma sak – jämfört med någon som tar sig tid att nagelfara varje post.
Skillnaden mot ketchupen eller den felköpta kappan är att de
är en engångskostnad. Men att betala mer för samma abonnemang än grannen – är bara
pengar i sjön, som dessutom ökar varje månad.
Då har vi inte ens berört de val som suboptimerar samhället,
som tex fri etableringsrätt för skolor, fritt val av hemtjänst, privata
digitala vårdgivare och privat besiktning.
Rimligtvis bör alla skolor vara bra nog. Och vill ditt barn gå in en specialskola (sång, dans, idrott, matte) så kan den möjligheten finnas, utan att den påverkar alla andra barns val. För de allra flesta är den närmsta skolan ett fullgott val, där man som förälder kan förvänta sig att alla lagkrav följs och ens barn utvecklas i enlighet med föreskrivna skolplaner.
Likaså den privata hemtjänsten, där det idag kan finnas fem aktörer som besöker vars sin bostad på samma gata. Dessa aktörer utför i stort sett samma föreskrivna hemhjälp och skillnaden dem emellan är som mest en annan logga på personalens uniform. Varför ska en äldre person ens behöva välja, om man återigen inte har väldigt speciella önskemål? Låt de flesta lugnt nöja sig med en grundläggande hemtjänst som uppfyller lagkrav, behov och som kanske tom har tiden att prata över en kopp kaffe ibland.
Digitala vårdgivare i sin tur, plockar russinen ur kakan, och urholkar därmed den underliggande allmänna vården. Att du – på det allmännas bekostnad - har möjlighet att alltid prata med en läkare för en misstänkt snuva, kan i förlängningen innebära att någon annan – med ett verkligt behov – inte får en läkartid.
Privat besiktning var i sin tur väldigt bra för oss i storstäder. Det finns numera väldigt många bolag, som erbjuder väldigt många tider, till varierande priser. Men liksom med det övriga plockas russinen ur kakan, och glesbygden lämnas tom.
Vad är då alternativet?
Måste vi tillbaka till den hyperboliska dödskommunismen där
folk stod i brödköer och alla hade samma gråa kostymer/klänningar och längtade
efter nästa femårsplan?
Givetvis inte.
Men samtidigt kan vi erkänna att det finns något som är för
många val. Speciellt när det kan kännas att dessa egentligen inte bör spela
någon roll.
Och blir vi av med dessa imaginära val, så har vi energi
över till både dem som spelar roll. Och dem som är roliga.
Så väldigt kortfattat skulle några av lösningarna kunna se ut något
såhär:
För elen:
Alla får rörligt avtal, med topp om de inte gör ett aktivt val. Det lokala elbolaget ska dessutom höra av sig till dem som inte gjort ett aktivt val och erbjuda ett historiskt rimligt avtal. Kanske kan man, i energieffektiviseringens tidevarv, dessutom tänka sig ett avtal där priset för de första kWh är billigare än de sista?
För skolan:
Kommunen styr behovet av antalet skolor/klasser i kommunen, då
de har den lagstadgade uppgiften att se till att alla barn i kommunen ska kunna
gå i en väl fungerande skola. En eventuell friskola får då ansöka till kommunen
och få tillstånd beroende på om det finns plats eller ej. Vi bygger inte broar i
onödan, likaså bör vi inte ha fler skolor än behövs.
För hemtjänsten:
Kommunen organiserar hemtjänsten utefter behovet. Privata aktörer
kan i så fall tilldelas områden som de agerar själva i, men har återigen samma krav på
sig som den kommunala verksamheten. Du, som individ, ska inte behöva göra ett
icke-val.
För vården:
1177 och vårdcentralen står som grindvakter och förmedlar
vård efter behov. De har full insyn i hela din medicinska historia, oberoende
av vem du fått hjälp av. Du är välkommen att ringa Dr. MåBra om du har snuva,
men får då en faktura hem i brevlådan om du inte har en remiss från 1177/VC.
För bilbesiktningen:
Regionerna ansvarar för ett utbyggt nät av besiktningspunkter
med god service i hela sitt område; dessa kan drivas i egen regi eller vara
privata. De privata ska dock uppfylla samma krav som de offentliga.
För bolån och försäkringar:
De offentliga verksamheterna tillåts konkurrera med de privata, utan att för den delen ha samma vinstkrav på sig. SBAB bör tex kunna erbjuda lägst räntor på bolånen, då deras upplåning är offentlig. Även kan staten starta upp försäkringsbolag som riktar sig mot medborgarna med liknande villkor. Privata företag får konkurrera med andra medel, och kan istället rikta sig mot andra kommersiella aktörer.
Tex skulle staten kunna vända på dessa två satser, och ta bort "i förekommande fall" i sitt generella uppdrag till statliga bolag:
”den långsiktiga
värdeutvecklingen blir den bästa möjliga och, i förekommande fall, att de
särskilt beslutade samhällsuppdragen utförs väl”
För telefon/internet:
Staten tar över ansvaret för fiberutbyggnad och telefonnätet
i hela landet. Ska kunna garantera access för alla fasta hushåll inom en viss
tid. Erbjuder via delvis statliga Telia ett fast enkelt abonnemang vars pris
enbart skrivs upp med tex KPI.
Kontentan:
Vi sätter en grundläggande nivå för alla i hela landet.
Etablerar en lagstiftad tillräcklig basnivå som alla ska kunna erhålla, oberoende
av ork, utbildning och bostadsort. Vi gör så att folk inte åker illa ut, eller
riskerar att blåsas, även om man inte ständigt orkar ta aktiva val och aktivt
följa upp.
Vi behåller i de allra flesta fall valen och uppmuntrar företag att utveckla sig; men undviker att de tjänar lätta pengar på dem som inte har tid/ork/möjlighet.
Du, som medborgare, ska kunna känna dig trygg - oberoende av om du gör ett val eller inte.
Och ger vi folk den tryggheten att stå på, har de mer energi över till det andra.
Comments