Varje semester började egentligen redan sent på vintern. Då, när slasket fortfarande låg på gatorna och vinden än blåste rått och grått, började den grundläggande planeringen. Tekannan fylldes med någon nyinköpt teblandning och ställdes tillsammans med kopparna på bordet där de fick trängas med kartbok, laptop och utskrifter om alla de platser de ville se och besöka. Över många kvällars tedrickande blev sedan diskussionerna många och långa för att pussla ihop alla drömmar och önskemål till vad som slutligen som vanligt blev en bilsemester nere på kontinenten.
De hade tidigt insett att bilen var ända sättet för dem att kunna kombinera deras skilda intressen och favoritställen: hon ville uppleva storslagen natur och vandra över fjäll och hedar, medan han ville se gamla slott och fornlämningar; företrädelsevis med besöksparkering och näraliggande b & b.
På så sätt hade de tillbringat en semester körandes runt i England där hon fick sitt med dagsvandringar på hedar och han sitt med gamla medeltida småbyar och tillhörande slott. En annan hade de bilat runt i Tyskland där Schwarzwald och Bodensjön hade erbjudit dem båda mycket skilt nöje. Och en tredje hade de stannat i Norden där han efter inledande protester fått erkänna att naturen faktiskt var väldigt vacker.
Denna sommar skulle rutten ligga ner till Alperna, där de tänkt driva runt i gränsområdet mellan Österrike och Italien för att låta sig förföras av fantastiska utsikter, god mat och lämningar som tom enligt honom inte låg allt för långt från vägen.
Så var det äntligen dags att bege sig iväg. Bilen var som vanligt packad för alla eventualiteter; från ösregn och kyla till hetta och stekande sol. Regnkläderna och stövlarna trängdes i bagageluckan med parasollet och flip flopsen och vandringssäcken med kabinväskan. Där framme var GPS-en uppmonterad, iPoden inkopplad och körfikat redo. Körskorna satt på fötterna och de bekväma kläderna på.
De var så redo så de skulle bli och det som oundvikligen blev kvarglömt fick de helt enkelt klara sig utan. En gång hade de på något sätt bara fått med sig en gummistövel – men istället ägde de nu ett par fina engelska boots. En annan gång hade kartboken blivit liggande på köksbänken – vilket hade löst sig på nästa bensinmack. Och en tredje gång låg några tältpinnar kvar efter provtältningen på tomten hemma – så då hade de fått improvisera med nyinköpta trådgalgar. Det fanns inga problem, inga bekymmer; det fanns bara den långa vägen mot semestern och friheten.
Det skulle vara några veckor av absolut avkoppling med lugn och ro. Det var bara för dem att njuta av nya upplevelser, fantastisk natur och god mat. Att bara slappna av.
För de var tillbaka på vägen.
Comments