The World, from my perspective

Jag såg just en väldigt bra film om klimatförändringarna med utgångspunkt i Arktis (och Svalbard), som jag verkligen vill rekommendera. Den är bara 20 minuter om det som händer på vår jord och vad som redan hänt uppe i norr - där förändringarna är större än här. Filmen heter  Arctic Awakening  och hittas på länken. Men det var två saker som sas i filmen som fick mig att verkligen reagera. Dels "We're moving towards a better society, with a better future, with a better life together." Och "Redefine the definition of success." För i dessa två meningar har vi hela grunden till omställningen. För det handlar inte om att försaka saker, späka sig och att att äta barkbröd och kokt livrem (som de fick göra i något avsnitt av Historieätarna). Utan det handlar om att skapa en gemensam hållbar framtid, som inte utarmar vare sig oss själva eller vår planet. Och hur gör vi det då? Och hinner vi? På den första frågan svarar jag - det återstår att se. Men...

Heter Hamborgerryg på danska och ser ut så här:

Och förtjänar allt skäll jag får för det. Men det är roligt!

Goliath Bird Eating Spider It's frequently described as "larger than a dinner plate," presumably because spider-scientists don't want to freak people out with the significantly more relevant "big enough to fit over your face." It's a foot across and, when it's in the mood, brings down entire birds and eats them. It doesn't make webs, or leap great distances--it just slowly sneaks up behind things and jumps on them. Yes, just like in your nightmares. Go ahead and check behind you. We'll wait. As if a giant spider that can bring down a moderate-sized flying animal wasn't bad enough, it's one of the "hissing bastard spiders" (that's actually its full scientific name), the creepiest creature to exist outside of a horror novel. At this point, evolution clearly just started piling in everything nasty that could possibly fit: Its spit can dissolve flesh down to the bone AND it can shoot invisible hairs that cut your eyes and mo...

Fick ju vara med på bild när den första bussen åkte från Selfoss, som jag tidigare skrev om. Artikeln, för er som kan isländska, finns här .

Hittade den här sajten som är rikigt rolig. Man laddar upp en bild på pappa och en bild på mamma och så får man se hur den lille ungen ser ut, sittandes i en bilbarnstol. Här har vi då min och Madde B.s lille pojk. Visst är han fin :)

Och låtom oss hoppas att 2009 blir bättre än 2008!

Då har jag äntligen tillåtelse att visa upp de fina bilder som togs av mig ute i lavamassivet för en dryg månad sedan: Syns ju knappt att det var nollgradigt och snöigt.

Så kan vi ju bjuda in dagens jultomte, Hurðaskellir, dvs Dörrsmällaren: Även han en rehabiliterad värsting.

Bilden är tagen på kontorets julfest i fredags kväll.

Island har 13 tomtar som kommer en och en med början i natt, den 12.e December. Från början var de elaka små satar som gjorde en massa otyg och stal saker, men nuförtiden har de rehabiliterats och ger istället barn små presenter som de sätter i en sko som står i fönstret. Den första jultomten heter Stekkjastaur, vilket kan översättas med typ Styltgubben, då han har två träben. Och så här ser han ut:

Om ni vill göra mig jätteglad, så kan ni ge mig denna bil:

I dag kör vi på isländska "hjältar": Från vänster till höger: Premiärministern, Riksbankschefen och Finansministern

I sådana här hus bodde folk på Island för mindre än hundra år sedan. Morfar som är 80 bast, är bland annat född i ett sådant. Då fanns det dock inte nödvändigtvis glas i fönstren heller.

Då tar vi nästa del i julkalendern - denna gång, Reykjavik By Night: Jag bor på kullen som inte syns bakom kyrkan.

I går tog vi då den stora drömmen. Dit jag vill flytta när jag blivit "ekonomiskt oberoende" och ska ligga och glassa på en strand med romdrinkar, samtidigt som jag får massage av en söt snofsing. I dag tar vi då istället platsen jag tänkte bli "ekonomiskt oberoende" på: Någon som har en gissning på vilken stad detta är?

Lika bra att köra en liten julkalender, de dagar jag får för mig att uppdatera - vilket då inte är varje dag :) Vi börjar med en bild av stället jag helst av allt skulle vilja bo på: Var är då detta? Jo, Sankta Lucia.

Så, nu när ångan gått ur ilskan mot Gordon har vi börjat rikta den mot de nyrika här på ön i stället. Vilket jag själv tycker verkar mycket vettigare. Fick ett mail med bilder som denna, som ju faktiskt är riktigt rolig.