The World, from my perspective

Vi har i stort sett sen vi flyttade till vårt hus haft folk som använder vår utfart som parkeringsplats när de har ett ärende till Skälbyskolan. Detta utöver de många som inte kan trafikregeln som säger att du inte får parkera eller stoppa i en korsning bara för att släppa av/hämta upp dina barn... Men det är ju ytterligare en sån sak som bara blir värre (enligt studier blir fler och fler barn skjutsade till skolan) och framför allt påverkas vi mycket mer nu, när vi själva har kids som går där. Det är t.o.m. så att en drar sig för att låta grabbarna springa före hem själva, då det i stort sett alltid är trafik med lämnande/hämtande bilar i vår korsning. Detta trots att kommunen fixat en jättefin parkering på Fornvägen. Jag började då påpeka situationen för tjänstemännen hos kommunen, men fick väldigt lite feedback och mest goddag-yxskaft-svar om att de gör allt de kan. Så istället har jag nu riktat mig mot politikerna och skickade in följande till dem: ”Jag  och de mina...

Stoicismen - det kan ju vara något! I ljuset av klimatkrisen är stoikernas enkelhetsträning heller inte ointressant – särskilt om dagens rika, vars livsstil snabbt ger ringar på vattnet, skulle ägna den samma intresse som Seneca. Stoikerna ansåg att det finns ett enklare sätt att bli rik än att tjäna mer pengar: ”Rikedom består inte av att ha fantastiska ägodelar, utan i att ha få begär”, skrev Epiktetos. Stoikernas ”tuffhetsträning” är kanske en förenklad tillämpning av stoicismens tankesystem. Men i omställningen till ett fossilfritt samhälle kan den lyfta en aspekt av konsumtionssamhället som sällan nämns i klimatdebatten: vårt begär efter bekvämlighet. Luftkonditionering är till exempel en snabbt ökande källa till koldioxidutsläpp:   ju varmare världen blir, desto mer ökar användningen av ac . I Sverige är det snarare uppvärmningen av våra hem som skapar motsvarande utsläpp.  Men även här missbrukar vi komfort som om det vore en drog. Samma bekvämlig...

En bra artikel om vad som kan komma skall... om vi bara tänker om ”In this, we face either the greatest threat of our time, or the greatest opportunity: the mother of all economic dislocations is bearing down on us, and in its wake, we will reinvent everything or we will be left with nothing. The more we do now to get ahead of this curve, the easier it will be, but make no mistake: it’s coming.” Från The Solutions Journal

(Inser efter förra inlägget, att jag ju självklart måste skriva detta inlägget också :-)) Innan jag kommer till årets i min mening bästa poddavsnitt, måste jag börja med förra årets bästa. Med bästa i den mening att den gett mig mest att fundera på och som jag själv mest tipsat om. Podden är Magnus Carlssons (han från Weeping Willows) Sommar i P1 . Och den handlar om följande: “Magnus Carlson ringer upp forskaren Elin Röös, metrologen och naturskadespecialisten Pär Holmgren, debattören och ordförande i företagsforumet Circular Sweden: Anders Wijkman och flera andra för att få svar på hur vi kan göra för att lösa de problem som hotar miljön. Svaren han får handlar om både vad man som enskild kan göra i det lilla, och hur man kan göra för att påverka beslutsfattare i de stora frågorna .” Har du inte hört det; gör det omgående. Men då till årets poddavsnitt, som delvis är i samma tema, men ändå inte. P3 Dystopia har många riktigt bra (och läskiga) avsnitt, men det ...

Jag såg just en väldigt bra film om klimatförändringarna med utgångspunkt i Arktis (och Svalbard), som jag verkligen vill rekommendera. Den är bara 20 minuter om det som händer på vår jord och vad som redan hänt uppe i norr - där förändringarna är större än här. Filmen heter  Arctic Awakening  och hittas på länken. Men det var två saker som sas i filmen som fick mig att verkligen reagera. Dels "We're moving towards a better society, with a better future, with a better life together." Och "Redefine the definition of success." För i dessa två meningar har vi hela grunden till omställningen. För det handlar inte om att försaka saker, späka sig och att att äta barkbröd och kokt livrem (som de fick göra i något avsnitt av Historieätarna). Utan det handlar om att skapa en gemensam hållbar framtid, som inte utarmar vare sig oss själva eller vår planet. Och hur gör vi det då? Och hinner vi? På den första frågan svarar jag - det återstår att se. Men...

Och direkt efter att jag publicerade det förra inlägget, så stöter jag på ett helt underbart debattinlägg på SVT. Det handlar om minskad konsumtion, minskad hets och stress, och kan läsas här: Minimalisterna om dagens konsumtionshets: ”Det är underskattat att vara förnöjsam” SVT har tydligen en serie på Play som heter "Koll på Klimatet", som jag då verkligen måste börja spana in. Men börja med att läsa inlägget.

Nathan Schachar skriver Utrikeskrönikor på DN som jag brukar läsa. Jag håller inte alltid med om vad han skriver, men det brukar åtminståne vara tänkvärt. Den här krönikan , om Kapitalism och Girighet, håller jag dock med om. Klart läsvärd!

Nu när Island ska få en S+VP-regering passar man på att höja kvoterna för valjakten . Det tycker jag är helt perfekt :)

Då har regeringen avgått och ingen vet vad som kommer härnäst. Båda de f.d. regeringspartierna skyller på varandra för misslyckandet och ingen (förutom finansministern som avgick igår) vill axla något ansvar för misslyckandet. För det är ett misslyckande att inte ha åstakommit mer under de 110 dagar som gått sen bankerna kraschade. 110 dagar som gett skenande inflation, mångdubblat arbetslösheten och sett kronan sjunka som en sten. Dock är det ingen avundsvärd situation någon av parterna befinner sig i. Är själv mycket nöjd med att inte vara politiskt inblandad här (eller någonstans egentligen); för det måste vara ett helsicke att försöka komma på en lösning som folk går med på. Vad händer då härnäst? Antingen bildar vänstern en koalition, vilket är ungefär lika skrämmande som en S+VP koalition i Sverige. Eller så blir det samstyre (eller vad det nu kallas; Sverige hade det under 2.a Världskriget) då alla partier får axla ansvar och försöka komma överens. I vart fall blir det snart rik...

Ha! Hittade just en lista på lagliga förnamn här på ön. Visste att det fanns en strikt namnkonvention, men tydligen måste namnet finnas på listan för att ungen ska få döpas till det. Pojknamn Flicknamn Mellannamn (de är tydligen androgyna)

Fick ju vara med på bild när den första bussen åkte från Selfoss, som jag tidigare skrev om. Artikeln, för er som kan isländska, finns här .

Hittade den här sajten som är rikigt rolig. Man laddar upp en bild på pappa och en bild på mamma och så får man se hur den lille ungen ser ut, sittandes i en bilbarnstol. Här har vi då min och Madde B.s lille pojk. Visst är han fin :)

Fick mycket riktigt påpekat för mig att min fina bild på St Lucia, inte var på den St Lucia jag trodde det var, utan istället visade sig vara en bild på St Lucia Wetlands Park , som då ligger i södra Afrika. Får leta reda på bilder på mitt St Lucia, dvs det i Karribien, lagom till Lucia istället.

På grund av den rådande situationen här, har anslutning till EU och EMU framförts som något av en mirakellösning av flera parter. Om Island bara går med i EU så kommer alla problem att lösas över natt och vi går alla en glad och rosig framtid till mötes. Så låter det i alla fall hos vissa. Just nu vill c.a 60% av befolkningen att vi ska omrösta om EU-medlemskap, vilket visserligen är 10% mindre än i Oktober, enligt Mbl.is . Själv är jag för medlemskap i både EU och EMU, men inser att det kommer att ta ett antal år innan Island uppfyllt kraven på medlemskap (och jag vill inte ha någon fast-track. Statsskulden är för hög (nu), inflationen för hög, reporäntan för hög och sen vill folk helst inte ge upp vår 200 sjömil stora fiskezon. Det kommer att kräva hårt arbete och mycket svett och tårar, innan kraven uppfylls. Dock bör ju Island inleda medlemsförhandlingar så snabbt som möjligt, och även försöka ansluta sig till ERM 1 eller 2 i anslutning till förhandlingarna. Detta för att få igång ...

Har börjat fundera mer och mer på den frågan iom de problem som Island går igenom för tillfället och tycker väl egentligen att svaret är rätt givet: NEJ För hur kan ett land ha vänner? Ett land kan ha intressen, allierade, grannar och säkert ett antal andra saker jag inte kommer på just nu. Men vänner? Ett land (dvs regeringen i detta land) styrs av ett enda intresse: Att behålla makten som första steg och självständigheten som andra. Om det ligger i landets intresse att ha vänskapliga relationer med andra länder, så genomförs detta. Detta då landet i sig får det bättre i och med dessa relationer. Men varför skulle landet göra något som inte förbättrade den egna situationen? Eller till och med försämrar den egna situationen? Jag undantar här bistånd, då det både kan tolkas som en strävan att behålla makten (folk gillar att ge bistånd) och en investering i framtida relationer. Orsaken till att jag skriver om det här är att den Isländska regeringen sagt att alla våra gamla vänner bett os...

Inte senast jag visste i alla fall. Visst, jag har ett trimmat helskägg, men går sällan med mössa (aka turban) och AK 47 har jag inte skjutit sen jag var i Riga förra hösten. Måste ju pitcha för den här länken , liksom. Eller ser jag ut som en terrorist på bilden ovan? Och annars är det skitskoj att de svenska tidningarna börjat slå upp vad som händer här. Första sidan på både Aftonbladet och DN , det är inte var dag det händer :)

Såg den här artikeln i Bjurmans blogg i Aftonbladet . Den är skriven av Aaron Sorkin och handlar om när Obama möter Jeb Bartlet. Riktigt skön och riktigt läsvärd! Läs den här

Rekommenderar alla fotbollsnördar att kolla in den här länken efter klockan 18:00 GMT. SI presenterar då nya FM-09 ! Och det kommer att vara coooooooolt!

Länkar här till en blogg som har jättefina naturbilder av olika platser på min kära ö. Jättefina!

Hittade den här artikeln, skriven av Simon Sebag Montefiore, om vad och varför runt kriget i Georgien. En mycket välskriven sådan av en riktig rysslandskännare, som bland annat även skrivet en ypperlig biografi om Stalin. The Russian tank columns rumbling into Georgia reveal the anger of a tiger finally swatting the mouse that has teased it for years. South Ossetia may seem as distant, trivial and complicated as the 19th-century Schleswig-Holstein question but Russia's fury is about much more than the Ossetians. The Caucasus matters greatly to the Russians for all sorts of reasons, none greater than the fact that it now also matters to us. Från artikeln .