Vaknade först av alla i morse och inledde dagen med att steka en ägg-ost-salami-macka till frukost, kombinerat med ett glas apelsinjuice och en god kopp kaffe. Åt det, sittandes på vår veranda som har utsikt över en forsande älv med skog på båda sidor.
Kan vara den näst bästa utsikt jag någonsin haft. Och även en klockren inledning på en skön söndag.
Bestämde mig sedan för att utforska omgivningen och hitta den näraliggande campingen som inte alls har lika sköna stugor som vi har. Gick dock först åt fel håll och fick istället njuta av den otroligt vackra naturen och sköna bondbebyggelsen i denna dal som jag nu kallar för hem i två månader. Känslan jag fick när jag gick där var en av rent lugn och avslappning, fanns inga bekymmer som tryckte på och inga måsten som skulle göras. Helt underbart! Det började tom regna lite granna (vilket det tydligen alltid gör här), men inte ens det kunde bryta min kontemplation.
Dock gick jag ju som sagt åt fel håll.
Återvände då till campingen efter denna sköna promenad och stötte då på Santos som låg och tugga på sin fotboll. Santos är en helt underbart skön svart labrador som springer fritt på området. Han är allas bästa kompis och håller sitt avstånd till folk om de inte bjuder in honom. Vilket jag ju gjorde. Så det blev till att spela fotboll med honom i några timmar, i regn och sol om vartannat.
Även det riktigt roligt.
Efter många sparkar bestämde jag mig dock för att slutligen hitta den omtalade campingen och gick då typ 200 m åt andra hållet. Vilket visade sig räcka. Helt riktigt så har vi dragit vinstlotten i boendet. Hela de andras stuga skulle passa i vårt vardagsrum. Och de har inte heller satellit-TV, kök, eller ens toalett. Detta medans vi klagar på att vi inte har en bastu.
Ok. Det här kanske var lite osammanhängande. Men så får det vara.
Jag har i alla fall haft en klockren söndag och ser tom lite fram emot att få dra på mig ringbrynjan i morrn för att fortsätta styckningen.
Livet är rätt skönt.
Kan vara den näst bästa utsikt jag någonsin haft. Och även en klockren inledning på en skön söndag.
Bestämde mig sedan för att utforska omgivningen och hitta den näraliggande campingen som inte alls har lika sköna stugor som vi har. Gick dock först åt fel håll och fick istället njuta av den otroligt vackra naturen och sköna bondbebyggelsen i denna dal som jag nu kallar för hem i två månader. Känslan jag fick när jag gick där var en av rent lugn och avslappning, fanns inga bekymmer som tryckte på och inga måsten som skulle göras. Helt underbart! Det började tom regna lite granna (vilket det tydligen alltid gör här), men inte ens det kunde bryta min kontemplation.
Dock gick jag ju som sagt åt fel håll.
Återvände då till campingen efter denna sköna promenad och stötte då på Santos som låg och tugga på sin fotboll. Santos är en helt underbart skön svart labrador som springer fritt på området. Han är allas bästa kompis och håller sitt avstånd till folk om de inte bjuder in honom. Vilket jag ju gjorde. Så det blev till att spela fotboll med honom i några timmar, i regn och sol om vartannat.
Även det riktigt roligt.
Efter många sparkar bestämde jag mig dock för att slutligen hitta den omtalade campingen och gick då typ 200 m åt andra hållet. Vilket visade sig räcka. Helt riktigt så har vi dragit vinstlotten i boendet. Hela de andras stuga skulle passa i vårt vardagsrum. Och de har inte heller satellit-TV, kök, eller ens toalett. Detta medans vi klagar på att vi inte har en bastu.
Ok. Det här kanske var lite osammanhängande. Men så får det vara.
Jag har i alla fall haft en klockren söndag och ser tom lite fram emot att få dra på mig ringbrynjan i morrn för att fortsätta styckningen.
Livet är rätt skönt.
Comments