Midsommarafton och sådana töntiga saker

Mona Sahlin sa tydligen så här i en intervju 2002 (ni kan googla det):

Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker.

Tycker det känns som ett oerhört fjäskande och nedvärderande av svenskheten. För visst känns alltid gräset grönare på andra sidan och visst är alltid andra saker mer spännande.

Men vill Sverige verkligen vara utan svenska saker? Vad vore en sommar i Sverige utan midsommarafton? En vinter utan Lucia? En påsk utan äggmålning (jo, iofs - jag vill ha chokladägg, men jag är islänning)?

Det är ju hela charmen med alla länder. Att alla har sina töntiga traditioner som ingen ser eftersom man är så hemmablind.

Samma sak här på ön med bl.a. Þorrablót (googla: rotten food festival), Verslunarmannahelgin osf. Skillnaden är dock att ingen säger att dessa saker är töntiga - de är tradition.

Och traditioner är en stor del av ett lands/områdes/persons historia och säger oss mycket om varifrån vi kommer och vad som varit viktigt.

Så jag vill i alla fall inte kalla allt detta för töntigt.

Även om ett indiskt bröllop eller en grekisk fest självklart är kul att uppleva.