Ytterligare en vecka till handlingarna...

Kineserna (som för övrigt firar den gyllene grisen nu) säger att:

livet inte är de dagar som gått, utan de dagar man minns.

Och visst stämmer det bra. Konstigt nog minns man inte alltid det man vill minnas (lex tentor) utan det är oftast småbitar och kuriosa som sätter sig på minnet. I alla fall hos mig.

Likadant är det med helger. För hur minnesvärt är det egentligen att för femtielfte gången dra några bira och sen härja ner på stan för att försöka få tag på en brud för stunden? Tror faktiskt aldrig jag träffat en framtida ex-flickvän på ett uteställe. Dem brukar man ju springa på på förfester eller på andra nyktrare aktiviteter.

Nåväl. Nu till den här helgen, som gick i familjelyckans tecken.

Pappa och Signý landade som tidigare nämnts, i lördags och därefter blev det släktfika, basängbadande och sköna samtal om allt från lägenhetsköp till allmän framtid och gemensamma upplevelser.

Helt enkelt. En väldigt enkel, men ändå efterminnelig helg.

En helg för livet...

Comments

Smyger igång lite...

Jag har visst ställt om lite på sistone och har skaffat mig en ny "hobby"... ...nämligen hållbarhet och ett skönare, lugnare och stressfriare liv. Och visst har jag tankar på att skriva något om det framöver - men just idag blir det ett gnällmail som jag just skickat till Järfälla kommun om dessa förbaskade lövblåsare. Så vi inleder min återuppståndelse på detta forumet med det. Lovar i sin tur att återkoppla med svaret, om och när jag får det... Hej, Då jag lämnade min yngste son på förskolan i veckan reagerade jag på att det satt en lapp uppsatt på grinden till gården. På denna lapp meddelade er Entreprenör (Svensk Markservice) att det var dags för höststädning på gården och att det därför bla. kunde vara högljutt när denna städning utförders. Jag blev då påmind om härom veckan när jag gick med den äldre sonen till skolan och (gissningsvis samma) Entreprenör utförde höststädning på skolgården. Då går det män med bensindrivna lövblåsare (vissa av dem med munskyd...

Världens läskigaste spindel

Goliath Bird Eating Spider It's frequently described as "larger than a dinner plate," presumably because spider-scientists don't want to freak people out with the significantly more relevant "big enough to fit over your face." It's a foot across and, when it's in the mood, brings down entire birds and eats them. It doesn't make webs, or leap great distances--it just slowly sneaks up behind things and jumps on them. Yes, just like in your nightmares. Go ahead and check behind you. We'll wait. As if a giant spider that can bring down a moderate-sized flying animal wasn't bad enough, it's one of the "hissing bastard spiders" (that's actually its full scientific name), the creepiest creature to exist outside of a horror novel. At this point, evolution clearly just started piling in everything nasty that could possibly fit: Its spit can dissolve flesh down to the bone AND it can shoot invisible hairs that cut your eyes and mo...

Har länder vänner?

Har börjat fundera mer och mer på den frågan iom de problem som Island går igenom för tillfället och tycker väl egentligen att svaret är rätt givet: NEJ För hur kan ett land ha vänner? Ett land kan ha intressen, allierade, grannar och säkert ett antal andra saker jag inte kommer på just nu. Men vänner? Ett land (dvs regeringen i detta land) styrs av ett enda intresse: Att behålla makten som första steg och självständigheten som andra. Om det ligger i landets intresse att ha vänskapliga relationer med andra länder, så genomförs detta. Detta då landet i sig får det bättre i och med dessa relationer. Men varför skulle landet göra något som inte förbättrade den egna situationen? Eller till och med försämrar den egna situationen? Jag undantar här bistånd, då det både kan tolkas som en strävan att behålla makten (folk gillar att ge bistånd) och en investering i framtida relationer. Orsaken till att jag skriver om det här är att den Isländska regeringen sagt att alla våra gamla vänner bett os...

The World, from my perspective

Search This Blog