Läste den här artikeln på DN.se och kom att tänka på att jag faktiskt upplevt en liknande sak.
Var nämligen så att när jag var på Island och jobbade, sommaren 97 el 98, så besökte jag några vänner till familjen som är riktiga bönder. De bor alltså ute på landet på södra Island och har traktor, gård och en massa kossor.
Kossor kräver tjurar så man får kalvar, så alla gårdar har ett antal tjurar (och tjurkalvar). Vilket är självklart :)
Dock får de här tjurarna väldigt sällan komma ut från ladan, då de då gärna vill leka lite med kossorna - vilket inte uppskattas under större delen av året. Så de är fast där inne, i ett trångt testosteronfyllt bås tills det är dags att åka till slaktaren och bli hamburgare på McD.
Det var det som skulle ske när jag var på besök på den där gården. Och nyfiken i en liten strut, som man är, ville vi ungdomar titta på när tjurarna föstes från båset in i lastbilen. Lastbilen stod vid ena sidan ladan, båset i mitten (typ) och räcken hela långa vägen för att leda tjurarna rätt på sin Gröna Mil. Själva stod vi vid en dörr på andra sidan ladan.
Sen började det hända saker, för plötsligt slår det slint i en av tjurarna! Den börjar titta runt omkring sig, för att sedan helt plötsligt hoppa över räcket, varpå vi har en massa kilo nötkött med två horn på sporrsträck på väg mot den öppna dörren som vi står vid.
"Stäng dörren!" utbrister bonden och vi kastar oss ut och kastar igen dörren, bara för att höra ett högt "duns" där tjuren satte hornen (och huvudet) i den då stängda dörren.
Ja, slutet var som väntat... de lyckades fösa in honom i bilen för vidare transport till slakteriet.
Men själv kommer jag nog aldrig att glömma varken blicken eller dunsen.
Var nämligen så att när jag var på Island och jobbade, sommaren 97 el 98, så besökte jag några vänner till familjen som är riktiga bönder. De bor alltså ute på landet på södra Island och har traktor, gård och en massa kossor.
Kossor kräver tjurar så man får kalvar, så alla gårdar har ett antal tjurar (och tjurkalvar). Vilket är självklart :)
Dock får de här tjurarna väldigt sällan komma ut från ladan, då de då gärna vill leka lite med kossorna - vilket inte uppskattas under större delen av året. Så de är fast där inne, i ett trångt testosteronfyllt bås tills det är dags att åka till slaktaren och bli hamburgare på McD.
Det var det som skulle ske när jag var på besök på den där gården. Och nyfiken i en liten strut, som man är, ville vi ungdomar titta på när tjurarna föstes från båset in i lastbilen. Lastbilen stod vid ena sidan ladan, båset i mitten (typ) och räcken hela långa vägen för att leda tjurarna rätt på sin Gröna Mil. Själva stod vi vid en dörr på andra sidan ladan.
Sen började det hända saker, för plötsligt slår det slint i en av tjurarna! Den börjar titta runt omkring sig, för att sedan helt plötsligt hoppa över räcket, varpå vi har en massa kilo nötkött med två horn på sporrsträck på väg mot den öppna dörren som vi står vid.
"Stäng dörren!" utbrister bonden och vi kastar oss ut och kastar igen dörren, bara för att höra ett högt "duns" där tjuren satte hornen (och huvudet) i den då stängda dörren.
Ja, slutet var som väntat... de lyckades fösa in honom i bilen för vidare transport till slakteriet.
Men själv kommer jag nog aldrig att glömma varken blicken eller dunsen.
Comments